Jizza, husses söta lilla ”Fnizz”, ”mamsen” kärt barn har många namn................ fick somna i tisdags kväll (14 juni) hos veterinärerna på Bruksgården. Vackert intill en hästhage i gräset på en filt.
Jizza kom till oss i november 1999 åtta veckor gammal från kennel Boltiltorp. Då fanns också Snoopy, Victor och Blunder. När jag satte ner henne på köksgolvet gick hon fram till Victor och sen den dagen var dom oskiljaktiga till den dagen Victor inte fanns längre. När Victor försvann upplevde jag också att Jizza tappade lite livsgjädje. Hon pysslade om honom och ”klippte” hans päls ibland, tror att det var i samband med skendräktighet. Tur att Victor inte var en utställnings hund, för hon bet av pälsen lite här och var och det var inte medhårs utan rakt av. Jizza var annars en mjuk och oerhört snäll hund, men också ganska envis. Hur många barn och barnbarn har inte hängt i päls, öron och svans på den så alltid tålmodiga mamma och mormor.
Många var dom gånger hon följde med mig och Victor på apportering, i början bara för att lära men snart var hon i full fart hon också, tyst och lyhörd. Tyvärr skadade hon vänster framtass på en vass flintasten i ganska ung ålder vilket gjord att när hon blev lite till åren så trampade hon ut tassen och hade lite ont ibland. Hon hade nog gärna varit med på all träning vi haft. Många gånger var hon också med och lärde sig snart att öppna ryggsäcken själv och plockade ut egna dummies, att hoppa upp mot ryggsäcken när man hade den på sig hände också men där fick hon tji. En dag när jag varit ute med Spot och Bell och tränat och kommer hem har hon tagit en himla massa dummies från garaget och lagt ut i köket. Det såg nästan ut som att får man inte följa med så lägger jag ett sök själv då.
Tre kullar , en med Mirax Jason O`Malley (Skotland kullen), en med Skattkammarens Latin Lover (Sjörövar kullen) och så slutligen en med Holly Hunters Woody Guthrie (Natt kullen).
Många duktiga valpar i många discipliner och många härliga valpköpare som vi lärt känna under åren – vad mer kan man begära.
Jizzas paradis var i Jämtland om somrarna. Vatten var den stora passionen och den hade hon nära till då vi bor alldeles vid vattnet på en ö. Att sitta på piren och bara vara det kunde hon göra hur länge som helst. Ibland fick man gå dit och hämta henne med koppel. Att hoppa från yttersta stenen var det bästa hon visste……………
När vi gick våra rastningsrundor hade hon och Victor sina givna ställen där dom hoppade i och sedan simmade jämte oss för att när man kom lite på efterkälken, hoppa upp och komma skenande med pälsen full av vatten (fanns ingen tid att skaka av sig den inte) för att sedan hoppa i på nästa ställe. Att plocka blåbär var också mums.
Minnet av Jizza finns här hemma i form av två härliga och duktiga grabbar Spot och Bell som kommer från Sjörövar kullen.
Tack till alla som vi lärt känna genom Jizza och tack till Bruksgården som gjorde slutet så fint.
Margareta och Lasse
Fler bilder på vår älskade Jizza:
